Sundsgymnasiet

Jag vet inte om någon kommer att läsa detta men jag tycker ändå att det är viktigt. Jag går första året på Samhällsvetenskap med inriktning musik. Jag fick reda på Sunds i Malmö på gymnasiemässan. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra och Samhälle musik verkade en bra kompromiss. Sedan var jag där för öppet hus och sedan för skuggning. Även under skuggning kände jag att något var fel men ville inte erkänna det. De hade inget intresse om mig och den tjej som hade ansvar för mig brydde sig inte om mig alls. Jag satt bara där och läste en bok eftersom jag inte visste vad jag skulle göra. Många människor berättade att det inte är en bra skola. På något sätt ville jag visa dem att man kan alltid hitta nån vän på varje plats. Sanningen är att jag inte gick på någon annan skolas öppet hus. Jag ville inte och nu förstår jag inte varför. Jag är inte heller från Sverige. Jag tillbringade två år på Introduktionsprogrammet och tror att jag ville ha en förändring. Att vara bland svenskarna. Det blev sant. Jag har kommit in. Under de första veckorna var jag glad och inte glad på samma gång. Ingen pratade med mig. Alla hade sin egen grupp utom jag och några till. Men de andra ville inte heller prata med mig. Sen fick jag några killa vänner men de pratade fortfarande mycket om sig själva. Så jag var fortfarande ensam. Dessutom trivdes jag inte med min klass. Jag sökte hjälp och berättade för min mentor om situationen. Som lärare visste hon inte hur hon skulle hjälpa mig. Hon sade till mig att jag inte heller är den första eleven som känner så här. Min andra kurator har också sagt detta till mig. Jag fick inte ens träffa den första kurator eftersom kommunikation där är väldigt dålig. Hon visste mycket väl vad jag talade om. Hon blundade för det. Så mina sex månader på Sunds var ett helvete. Jag klandrade mig själv för att det är mitt fel att jag är så annorlunda. Jag har min egen stil, jag vet vad jag vill (ofta) och jag vet att jag vill inte stanna där och vänta på att någon ska dyka upp eller på att någon äntligen ska göra något. Jag blev så besviken. Så mycket. Saken är den att jag försökte snacka med andra tjejer men de pratar om saker som inte är intressant för mig. Och när jag sitter ensam på lunchen eller i korridoren och min lärare ser mig, då är det något dåligt med mig då är det mitt fel att jag inte vill anpassa mig. Jag är så trött på den här skolan. Jag ser bara dåliga saker om den och inget annat. Det värsta är att jag fortfarande försöker hitta någon som också hatar den här skolan.
Till slut kom jag fram till en sammanfattning. Sunds lärde mig flera saker. Att stå upp för sig själv, att inte förlora tron på ett bättre liv, att inte ge upp och om det är dags för förändring, ha modet att lämna. Allt det här är bara för att ta mig dit ja vill vara.
Om du har kommit fram till denna slutsats ger det mig lite hopp att du faktiskt funderar över dina val. Denna skola kan passa dig om du verkligen känner för det, men om du tvekar, ska du välja en annan skola istället. Om du är en person som har sin egen stil, kanske kommer från ett annat land, vet vem du är, då kanske det inte är den bästa skolan för dig. Jag vill inte att någon ska behöva lida som jag bara för att denna skola inte kan och INTE VILL jobba med människor. Detta var en stor erfarenhet för mig och jag kommer att bära med mig den.
Dina tre år är viktiga! Du kommer att tillbringa år där som kommer att forma dig som människa. Välj noggrant. Lycka till!

Det är bra lärare och seriös undervisning men det är mycket elit-tänk och lärarna har väldigt höga standarder. Många killar är dryga och det är en väldigt tävlingsinriktad atmosfär då de flesta har väldigt höga betyg. Alla har samma stil och tänk så det är svårt att vara sig själv utan att bli retad eller att alla stirrar på en. Kurserna och lektionerna är väldigt organiserande och allt är välplanerat men många uppgifter är svåra och det blir mycket läxor och standarder att man ska prestera på topp hela tiden. Det är som det finns liksom press på att man ska få jättehöga betyg och förbereda för framtiden och att man måste veta vad man vill bli. Det är dock jäkligt god skolmat och det finns många bekväma platser att tex sitta och plugga, och skolan är ganska ren. Det är också mycket press på att man ska vara social och ”förbereda för arbetslivet”. De behandlar en som en vuxen vilket kan vara bra i vissa situationer men det blir för mycket att hantera.

Bra skolmiljö trevliga kompisar väldigt ambitiösa elever samt bra skolmat. Finna flera väldigt bra lärare men också några som är jävligt dåliga.

Fullständigt perfekt skola!

de som går där tror dom är något och de flesta är mammas pojke.