Jändelskolan 7-9

Flera lärare upplevde jag som dömande, en del favoriserade elever och bemötandet var ofta ganska otrevligt. Det hände att det kom en del spydiga kommentarer från några av lärarna vilket bidrog till en dysfunktionell miljö. Under mina tre år på Jändelskolan kände jag nästan aldrig den där känslan av gemenskap, som att "jo men det här ser du, det klarar vi tillsammans som elev och lärare". Det var mer som ett vi och ett dem där lärarna var "vi:et".

Jag tror starkt på att den ton läraren kommer in med i klassrummet också är den ton som eleverna kommer återspegla. Det betyder att det inte fungerar att en lärare kommer stressad, med ett pokerface, suckar och med en irriterad röst förklarar hur mycket kvar vi har att gå igenom och hur långt efter vi ligger i planeringen. Då kan man knappast förvänta sig en positiv och nyfiken inställning tillbaka.

Värt att nämna är dock att det fanns vissa mycket snälla, hjälpsamma och bra lärare.

Det fanns ingen möjlighet till att vara för sig själv mer än om man låste in sig på toaletten. Var man än gick mötte man alltid någon. De sittplatser som väl fanns var antingen där elever hade sina skåp eller i den långa korridoren där alla behövde passera för att ta sig till sina lektioner. Den långa korridoren var inte särskilt bred och de tillfällena där alla slutade sina lektioner ungefär samtidigt, blev korridoren stökig, högljudd och stressande. Detta faktum vill jag särskilt understryka som en person med NPF-diagnoser där sådana miljöer kan uppfattas som väldigt jobbiga och uttröttande, närmare bestämt outhärdliga. Antalet diagnostiserade har ju inte heller minskat i dagens samhälle om vi säger så.

Byggnaden påminde om ett sjukhus. Med det starka och vita skenet från lamporna var det som att konstant gå runt med en strålkastare riktad mot sig. Det var en steril miljö redan då, som en sjukhuskorridor. Jag har fått veta att väggarna har målats vita istället för de gamla brungula tegelväggarna, även om det inte var särskilt motiverande det heller.

Det talas ofta om att det ska finnas en "god arbetsmiljö" på en arbetsplats. Det man inte får glömma bort är att den miljön gäller så väl lärare som elever. Skolgången är dessutom obligatorisk i Sverige vilket innebär att elever inte kan vistas i skolmiljön frivilligt utan helt enkelt måste enligt svensk lag.

Det finns alltså enligt mig flera sätt där Jändelskolan brister. Jag hoppas genuint att inga fler än mig kan relatera till det här.

Jag gillar verkligen inte bananer

Piss skola dom ser elever ta droger och må skit men gör inget åt det

Mycket dålig skola. Man får inte den hjälp man behöver, inga lugna arbetsmiljöer. Skolan är ofräsch och ohygienisk. Känns som en lekplats lärare och rektorer är inte särskilt bra, och man lär sig knappt nånting på lektionerna pga av stökiga elever och dåliga lärare som inte kan förklara, känns som dem bara har satt in dem sämsta lärarna där för att dem ska få nånstans och jobba. Känner inte en enda som har annorlunda åsikter om denna skola.

Man får inte den hjälpen man behöver och det serveras mat som ingen äter och även om elever ha sagt detta så gör inte rektorerna ett skit. Schemat är inte organiserat då man kan t ex ha en lektion i 2 timmar och sen har man 5 min och sen över en timmes lektion, man får inte den rasten man behöver. Men också att det är för många prov på samma dag/vecka, jag tycker att proven ska vara mer utspridda och om det är ett stort prov borde man få lite mer tid på sig än en vecka.

Man få inte den hjälpen man ska få om man har diagnoser eller andra svårigheter.