Sjumilaskolan F-3

Årskurs 0-1: God mat; fin lokal; årskurs 0 - årskurs 1 var helt fantastiska, engagerade personalgrupper och respektfullt bemötande, snabb och effektiv kommunikation. Mitt barn har utvecklat sig och lärt sig jättemycket. Varje tisdag har eleverna simskola i Lundbybadet, och varje fredag har eleverna gympa skola. Mitt barn uppskattade skolan jättemycket och trivdes hur bra som helst under de första två åren. Pedagogerna uppskattade mitt barn och beskrev honom som ‘’för snäll’’ och bra på sina studier.

Årskurs 2: Katastrof, kaos. Inkompetenta personal, bristande kommunikation, respektlöst och orättvist bemötande. Den ordinarie klassansvarige pedagogen som var mest professionell och engagerande har blivit helt utsliten och sjukskrivit sig på lång sikt.

Mitt barns tillhörighet blev stulen den första dagen när terminen började. Den nya klassansvarig pedagogen säger bara varje dag: ''Jag har ingen tid.'' Oavsett när man skickar barnet till skolan eller hämtar barnet från skolan, undviker den klassansvarige pedagogen att ha ögonkontakt eller kommunicera med föräldrar. Två månader efter terminen började har den här pedagogen inte ens sagt en ''Hej'' eller ''Hejdå'' till mig som förälder. Många föräldrar är missnöjda med situationen men kommunikationsmöjlighet är helt stängd. Enligt mitt barn har han inte lärt sig nånting nyttig eller akademisk två månader efter terminen började. De tittar på filmer varje gång när jag hämtar honom. Den klassansvarige pedagogen som ska undervisa svenska språk kan inte ens uttala ord rätt, fastän hon är en svensk.

När mitt barn blev mobbad i klassrummet, ville en annan vikarierande pedagog inte lyssna på mitt barns förklaring, men gör en 1-sekunds bedömning att det var mitt barn som började bråk, även om många andra barn såg att mobbning skett och mitt barn var offret (oklart om det var en riktigt kompetent pedagog, men det var en tillfälligt placerad timvikarie i alla fall) Den här vikarien skrev mitt barns namn på tavlan, med en svart prick. Hon förklarade inte ens till mitt barn varför han fick straffet, utan bara förödmjuka och tysta mitt barn framför hela klassen, bara för att mitt barn ville uttrycka sina känslor efter att bli irriterad av mobbaren.

Om den här vikarien verkligen är utbildad och legitimerad, borde hon veta att hon har redan kränkt mitt barns rättigheter - ''att uttrycka sig och höras'' enligt FN:s Barnkonvention artikel 12. När vi ville prata med vikarien, letade vi efter henne hela skolan, och en hel del personal visste inte ens vem hon var. Till sist tog vi reda på att vikarien redan hade gått hem då hon bara jobbade här några timmar.

Vi var tvungna att prata med mobbarens föräldrar utanför klassrummet för att hitta en lösning, och kort därefter fick vi kritik från en kvinna som presenterade sig som en av de rektorerna, att vi inte fick lov att prata med andra föräldrar utan pedagog. Den här kvinnan, så kallad för en av de rektorerna, sa att hon hade redan pratat snabbt med klassansvarig pedagogen, hade pratat med mobbaren, men inte hann att prata med mitt barn, såklart. Enligt klassansvarig pedagogen var det vårt fel att vi som vuxna oroade och skrämde alla barn genom att ta upp detta i skolgården. Mobbaren var rädd och grät framför ''rektorn'', sa att han ville bara bli kompis med mitt barn, vilket gjorde att ''rektorn'' trodde att det var mitt barn som missförstod mobbarens beteende. ''Rektorn'' hade även gjort en bedömning om min personlighet genom att prata med mig i 3 minuter (hon sa att hon hade jättebråttom och bara hade några minuter att prata). Hon klagade på att jag skrek på henne på grund av att min ton lät upprörd.

Jag själv är legitimerad sjuksköterska som jobbat i Sveriges sjukvård i mer än 10 år, har alltid blivit uppskattad av alla patienter (båda vuxna och barn), anhöriga, chefer och kollegor. Den kommentaren som jag hört mest om mig hittills är att jag är alldeles för snäll. Jag kan aldrig föreställa mig att mitt barns ''rektor'', så kallad för barn pedagog, kan göra en sådana kränkande och oprofessionell bedömning om min personlighet efter 3 minuters samtal samt genom min arga ton trots att jag har redan bett om ursäkt två gånger och förklarat att det inte var personligt utan att jag var tvungen att tala snabbt och högt och rakt på sak inom väldigt begränsad tid, med frustration över hela situationen. Men hon har redan gjort en bedömning om min personlighet inom 3 minuter, oavsett vad jag sa eller säger, då eller nu eller i framtiden, det blir bara fel och ovärdefullt att lyssnas på. Hon är väl jättesmart på sitt spel: att hitta en poäng för båda anfall och försvar, att gissa och hitta på ett scenario där jag ‘’skrek’’ framför alla barn i skolgården och skrämde dem, vilket jag inte hade gjort. Hela historien har ändrats efter hennes krydda. Hon vill tydligen bolla ansvar tillbaka, och omvandla ‘’offret’’ till ''boven'' (föräldern som tar upp problemet) genom att peka på förälderns ‘’misstag’’: min ton. Hon hade till och med tvivlat på min roll som en lämplig vuxen, vilket är väldigt kränkande och förolämpande.

Sist men inte minst, den här ''rektorn'' sa att det var precis hon själv som placerade vikarien som nämnts ovan i mitt barns klass. Hon sa att hon hade 100% tilltro till vikariens kompetens. Jag förstod exakt vad hon menade: hon kommer att stödja den här vikarien oavsett vad hon har gjort. Om hon erkänner att vikarien har gjort något fel, det betyder att hon själv har gjort det fel att placera vikarien där, vilket leder till oundvikligt ansvar. Så de måste täcka varandra. Diskussionen är stängd automatiskt när man inser att konflikthanterare egentligen är den personen som ställer sig bakom konfliktorsaker. Vi har vänt oss till totalt fel person, men det finns tyvärr ingen annan som vi kan vända oss till. I vården har vi patientlagen som skyddar patienter, Lex Maria och Lex Sarah som kan anmäla personal, finns alltid chefer och kurator som kan lyssna på patienters klagemål och synpunkter. Vad finns det i grundskolan? Skolinspektionen? En ‘’rektor’’ som har tid att lyssna på oengagerad klassansvarig pedagog, har tid att lyssna på mobbaren, har tid att lyssna på vikarien som straffat mitt barn utan att lyssna på vad barnet säger, men INTE har tid att lyssna på mitt barn som offret, vad kan jag förvänta mig i sådan hjälplös ''dead-end''?

I Sverige är alla, särskilt barn, uppmanade att uttrycka sina känslor. Men det är bara en lögn. Så fort när du uttrycker dina känslor eller missnöje i den här skolan, även bara en gång i livet, kommer du att få en lista över negativa bedömningar och negativa kommentarer om din personlighet, vilket gör det ännu svårare för ditt barn att gå vidare i den här skolan. Ingen vill lyssna på dig eller din röst. Du kommer inte att få hjälp eller stöd, utan bara destruktiv kritik. Så håll käften innan ni lyckas med att byta skola, om du inte vill att ditt barn blir utsatt för mer fördomar samt mer orättvisa bemötande på grund av din ton eller din röst.