Bäckängsgymnasiet

Den enda anledningen till att jag valde denna skola var på grund av en utbildning som bara dem hade i Borås.

Jag har diagnoserna Autism och ADD.
Under min skolgång så hade jag inte tid med något annat än studerande. Inga aktiviteter, intressen eller vänner. Hemma så pluggade jag. På rasterna så pluggade jag. På helgerna så pluggade jag. På loven så pluggade jag. På sommarloven så pluggade jag. Trots att jag gjorde mitt bästa, så fick jag ändå underkänt.
Några år innan gymnasiet så hade jag bränt ut mig, så under hela gymnasiets gång så återhämtade jag mig från det (återhämtar mig fortfarande). Jag led bland annat av dissociering, brist på motivation, svårigheter med att hålla mig vaken, minnesförlust och minnessvårigheter.
Enkelt kunde jag samla upp 30 försenade uppgifter, vissa från de förra åren.

Jag var avundsjuk på mina andra klasskamrater. De kunde klaga på att de fick C, eller inte fick alla A. Medan jag fick underkänt eller kände att det bokstavligen var ett mirakel (eller fusk) om jag fick E.
De kunde vara med på andra skolaktiviteter, skaffa och umgås med vänner, ha intressen utanför skolan, och fortfarande klara skolan!
Jag utförde det allra minsta, med all den energin jag hade.
Jag var avundsjuk på de som kunde rita teckningar på sin fritid. Teckningar som de själva tyckte om, som var personliga, som inte var tvingade som skoluppgifter. Att de kunde utforska och utvecklas utan att oroa sig om konsekvenserna, deadlines eller omdöme från lärare. De kanske lika gärna kunde använda vissa teckningar till skoluppgifter.

Jag kände att de utvecklades och åldrades snabbare än mig, medan jag var fast i tiden. Min kropp verkade dock ända åldras, falla sönder.
Med all den tid och energi jag spenderade på att plugga, så var det fortfarande som att jag var den som var minst informerande. Inget ville fastna i huvudet.

När jag gick där så sades det att de hade ''resurser'' till folk med autism. Det låter bra först som det är. Det enda resursen som dem verkligen gillade att sticka andra i ansiktet var deras ((studiecentrum)). Där fick man en tid (en till tid man var tvungen att hålla koll på, när man redan från början hade svårt med tidsuppfattning och tidshantering) och lovades att få hjälp med sina skoluppgifter. För mig så var det som ett vanligt klassrum: man fick sitta i ett rum tillsammans med andra elever samt någon lärare. Man var bland annat själv ansvarig med att säga till om man behövde hjälp, annars fick man ingen hjälp. Detta medförde att jag lämnades för mig själv. THAT'S IT. Lika mycket ''hjälp'' kunde jag få hemma.

(Men nej, det är mitt fel och jag borde vara tacksam.)

Precis som de andra som jobbade på skolan, så påstod de som tog hand om studiecentrumet vara fullt medvetna om vad autism var och vilka svårigheter det medföljde (detta påstående gillade de verkligen att upprepa). Detta påstående är precis som det är: BARA ETT PÅSTÅENDE. Allt annat de gör och säger tyder på raka motsatsen.
Spoiler alert: jag förlorade platsen på studiecentrumet (surprise surprise!).

De visste att jag alltid sedan innan haft svårt med att söka om hjälp och räcka upp handen med mera. Våran rektor, som arbetade inom det estetiska programmet (och som också påstod kunna mycket om autism), tyckte dock att ''bara sexåringar hade sådana problem''. Hon utropade också under ett videomöte upprepat att jag ‘’skulle titta henne i ögonen’’.
Rektorn tyckte att jag inte behövde någon speciell hjälp, ‘’bara för att jag var autistisk så betydde det inte att jag skulle bli behandlad annorlunda än de andra eleverna, det blir ju ganska orättvist’’.
Det var också väldigt konstigt för henne att jag blev ännu sämre efter pandemin. Hon hade ganska svårt att förstå det.

När jag kände att jag hade lyckats med något, jag kanske exempelvis hade mindre frånvaro den veckan, så skickade min rektor och mentor regelbundet meddelanden om att det gick sämre.
‘’Tyvärr, det gör mig ledsen att du än en gång inte har fixat detta med frånvaron..’’.
Om och om igen, i månader och år. Inte bara meddelanden, utan så här såg det också ut i diskussionerna när man träffade de på korridorerna och på utvecklingssamtalen.
Det är konstigt att de inte märkte att deras metod inte var till någon hjälp, eftersom att inget blev bättre efter alla dessa gångerna de använde den.
Rektorn gillade verkligen att peka ut att min frånvaro var hög. Det verkade vara allt hon brydde sig om. Det uppmärksammades alltid främst om de dåliga utvecklingarna. Framgångarna verkade inte vara tillräckliga eller särskilt noterbara.

Ensam så försökte jag skriva olika stödmallar till mina kurser. Jag antecknade allt. Jag skrev av varenda sida på böckerna jag läste, för annars kunde jag inte komma ihåg dem.
Den främsta orsaken till att jag till slut klarade allt precis och fick mitt gymnasieexamen var min mamma. Hon var hjälpen som jag inte fick. Hon var min lärare och min manager.
Flera dagar i veckan. Sena kvällar, så pluggade vi. Hon var den som pressade skolan att ge mig de få dropparna av hjälp som jag kunde få.

Sommaren innan mitt tredje år så ansökte vi om sommarskola, vilket jag inte fick.
Vi ansökte också om ett fjärde år. Så som det gick så var jag inte kapabel till ett år till, jag visste att jag skulle gå ur med icke-godkänt på alla ämnen. Detta försökte de verkligen hindra så mycket dem bara kunde. De fördröjde beslutet ytterligare en halv termin. Medan detta varade, så hade jag ingen aning om vilka kurser som jag skulle fokusera på, allt var så osäkert trots allt. Detta ledde till en dålig start, vilket därutöver ledde till ett alltmer sämre studerande.
De försökte pressa mig att gå ett tredje år och sen plugga de ämnena som jag inte klarade på komvux (fast inte de programspecifika ämnena, de var jag tvungen att klara).
Vi fick dock vårt önskemål igenom om ett fjärde år!

Jag gillar att plugga och lära mig nya saker. Jag vill lära mig allt jag kan, det går inte att välja! Om bara studerandet själv kunde vara ett enda yrke!
Efter att ha studerat på Bäckängsgymnasiet, så litar jag inte på skolor längre. Jag vågar inte plugga vidare. Jag vågar inte lägga ansvaret kring mina studier på någon annan.
Om du inte är neurotypisk eller helt mentalt frisk, så rekommenderar jag inte att gå på denna skola. Även om programmen som skolan erbjuder kan vara frestande. Det är inte värd risken.

Bra och trevlig skola. I princip alla är trevliga mot varandra och vi har en god bäckängsanda. Till skillnad från mina vänner på teknis som berättar att det är skitsnack om allt och alla. Bäckäng har en underbart föreningsliv. Vi har många fina föreningar. Det är inte så svårt att komma med i någon förening då det finns så många, det krävs inte heller kontakter för att komma med. Vem som helst kan söka. Maten på bäckäng är asgod. Det serveras ofta nuggets eller pannkakor. På torsdagar hålls roliga tävlingar i ckr. Det kan vara cheeseburgarätartävling eller limbo exempelvis.

Detta är en skola där alla är välkomna och kommer att få tre roliga år.

Trygg och välkomnande skola med bra lärare.

Genuint Borås bästa gymnasieskola. Skickliga lärare, tryggt och roligt klimat bland alla elever och roliga aktiviteter hela läsåret. Maten är dock bajs ibland.

Överlag bra skola. Jag trivs och hsr hittat många kompisar. Luncherna är dock ej de bästa. Det kan bli tajt mellan lunch och lektion. Sedan kan matrn ta slut om man äter sent, men kul gemenskap och mycket som händer även med en pandemi på gång. Går tvåan nu och har varit massa labbar, både längre och så enkla som att testa blodtryck.

Jag tycker att själva skolan i sig är en trevlig miljö att studera samt att en majoritet av personalen är trevliga och hjälpsamma med studier. Dock är skolans budget bristande i vissa fall som drabbar de första elever såsom lärare.

Det som pågått en viss period på Bäckängymnasiet är att budgeten för skolan är mindre än vissa andras skolor. Då kostnad för exempelvis skolmaten visas det dagligen som en bristande smaklighet och även tallriksmodellen är knappt tänkbart. Framför allt proteinet i det vegetariska alternativet är oftast mycket dålig kvantitet. Skolmaten skall ändå bibehålla en standard som skall vara godkänd för att elever skall hantera sig igenom skoldagen. Till viss del kan detta inte endast bero på den fruktansvärda ekonomin skolan har, men det ligger en slags grund utifrån vad de kan köpa in för råvaror och laga för något.

Det andra som har kommit fram är att lärare på skolan fått mer arbetstimmar i veckan som skall jobbad som ”obetalda timmar”. Detta verkar absurt att kunna göra eftersom en löneförhöjning isåfall skall vara tillgänglig.

Det sista som jag bara vill nämna är att skolan erbjuder kvantitativt mindre i form av aktiviteter i skolan som aspekter med föreningslivet men även undervisande sidor. De flesta linjer har unika egenskaper och skall få uttryckas då med övningar samt få tillgång till undervisning som de ansökt till. Men under dessa konsekvenser med budgeten har det försämrats något enormt. Detta resulterar i att en majoritet av linjerna missar sin utbildning som inte elever är ansvariga för. En förlust på kunskap är ett bristmedel på skolan Bäckängymnasiet i Borås.

Allt prat om ”Bäckängsandan” är bara falsk marknadsföring. Teknis eller Bäckäng det finns ingen riktig skillnad mellan dem. Ja det finns ett stort föreningsliv, men om man inte redan har kontakter lycka till med att komma in.
Borås Stads budgetnedskärningar pressar skolan till att ta bort viktiga saker så bara det absolut nödvändiga finns kvar.
Har bara positiva upplevelser med lärarna och all personal men resten av skolan är medelmåttig som bäst.

Gick ut i somras och har haft en bra upplevelse med skolan tills tredje året då jag upplevde mycket diskriminering. (Få) Elever och lärare använde n-ordet fritt i konversationer och det fanns inte mycket åtgärder åt det från rektor och rektorers håll, vilket gjorde mig besviken. Ännu chockerande är att min yngre syster och andra mörkhyade som går i skolan utsätts för grövre diskriminering och rasism. Om ni vill läsa om det finns en artikel i BT. Första gången jag upplevde systematisk rasism i mitt 19 åriga liv. Kul skola, om du inte är svartskalle 😜. (Annars var skolan ändå bra faktiskt).

jag tycker definitivt att bäckäng är en bra skola, men mitt största klagomål är nog vad de säger i broschyrerna, med resor osv. för det är inte så vanligt som det framstår :/ annars har jag trivts här jättebra, fräscha lokaler och trevliga lärare :)

Det är en jättebra skola. Skolans miljö och läraren är jättebra.