Hammarlundens skola F-6

Att det är blandad kompetens bland lärarkåren, så är det nog på de flesta skolor. Så jag säger inget om lärarna. Det finns både riktigt bra och några få som är helt katastrofala och inte borde få vistas runt barn. Jag upplever att de flesta lärare gör så gott de kan under förutsättningarna som de har (resurs och kompetens) och fungerar bra att samarbeta med. Problemet med Hammarlunden har varit huvudmannen och rektor(erna - det har kommit och gått många). Det känns för oss som att huvudman (som ju är rektorns chef) har total avsaknad av empati och har satt i system olika sätt att kringgå skollagen och drar ut på insatser genom att ständigt förhala. Ingen kommunikation internt mellan de olika "stadierna" (låg och mellanstadiet), utan sega utredningar krävs för att stöd ska sättas in. Om det tar större delen av ett läsår för att göra en utredning om särskilt stöd behövs, så har den eleven stödet gäller, missat väldigt mycket när det väl sätts in. Både utbildningsmässigt, men även känslomässigt. Sen ska det följas upp och utvärderas så inser man att det inte hade funkat osv... och tiden går. Krävs mycket kunskap, energi, tålamod och ständig push som förälder för att de ska ge barnet det som hen enligt lag har rätt till. De vill gärna skjuta över ansvar och problem med skolmiljön på föräldrarna. Jag säger som Bo Hejlskov Elvén "Om ett barn inte vill gå till skolan så är det skolan som är problemet." Har du ett helt självgående barn så fungerar säkert skolan utmärkt, men annars är den inget att rekommendera.

Jag gillar skolmaten den är helt okej. Lärarna är snälla. men jag har problem med att skolan inte har så mycket att göra i utomhusmiljön. Det är också att de gör dåliga beslut ibland.

Lärarna gjorde inget för att motverka mobbing av flera elever. föräldrar blev inte informerade. tydligen så försökte en av eleverna begå självmord redan vid 12 års ålder.

En skola som lever på gamla meriter. Uråldriga pedagogiska metoder. Skolan kan inte leva upp till de fina ord som beskriver skolan. Barnen känner sig inte trygga. Mobbning är snarare en regel än undantag. Skolan är elitistisk och fördömande. Klockrent den som skrev im klass 7-9 att problem sopas under mattan eller skylls på föräldrarna eller barnen själva i stället för att ta i tu med problemen. Kränkningar följs inte upp och man rycker på axlarna åt dem. Personal skvallrar om elever mellan lärare och föräldrar.