Internationella Engelska Skolan Årsta

Sonen har gått på IES Årsta från klass 4 till klass 9 (han slutar vt 2024) och skolan har varit superbra I alla år. Sonen har en diagnos och har fått otroligt bra support under hela skolgången, då skolan har ett jättebra elevhälsoteam, studio, hjälpmedel etc. Lärarna har varit jättebra under årens lopp.. Endast någon enstaka lärare som varit dålig och då har det faktiskt handlat om en svenskutbildad lärare. Det är respektfullt bemötande i skolan, både mellan lärare och elev, samt mellan eleverna själva.. Minsta lilla problem hanteras omedelbart. Vi har bara positivt att säga om skolan och jag förstår ärligt talat inte den kritik jag läser här.

Min dotter började i IES Årsta i åk 6, trivdes toppenbra med undervisning, lärare och elever. I åk 7 bytte de klass som de gör inför varje nytt skolår och det blev katastrof. Med nya konstellationer hamnade min sociala dotter helt utanför och blev utfryst av sina klasskamrater. Och även om vi flaggade till lärare gjordes inget. Hon ringde hem och grät och hade ångest av att gå till skolan för att hon inte hade någon att vara med. Jag tror inte att byta klass är en bra strategi då eleverna rycks upp från sin trygga miljö varje år och man vet inte alls hur nästa år kommer se ut. Mest besviken är jag över att inte lärarna gjorde något, inte ens byta klass fick hon.

Varit här från 4an och är nu i nian asså klasserna måste jag bara säga är en hit or miss antingen så får mak en klass man hatar eller en man gillar lärarna är helt bajs och nästan inga av dem kan svenska det är nära ica och man kan åka till en nice hemköp på gullmars under längre raster finns ”choice days” i slutet av terminen som egentligen man skulle bara kunna vara hemma men aa hälften av lärarna vet inte ens vad de gör vilket gör några lektioner helt bajs skolan har några aktiviteter men ingen bryr sig om dem sen så älskar skolan pride typ och har ibland konstiga genomgångar om olika saker som inte har med ämnet att göra på lektionen vi får också en syv vilket är nice engelska lektionerna är gratis betyg så det är nice antar jag

Har gått på denna skola från årskurs 4 (när den öppnades 2017) tills 9:an (2023). Denna är inte en skola jag skulle egentligen rekommendera. Jag personligen hade en okej skolgång på den här skolan eftersom jag kunde "bete" mig. Alltså följde deras regler som var orimliga. Man fick inte ha tuggummi eftersom det skulle "distrahera" dem i klassen och läraren eftersom det var högljutt. Vem smaskar på tuggummi så högt så att alla i ett klassrum på 25 kvadrat kan höra? Om man gör det förslår jag att man kollar på en youtube video hur man gör för att dem i skolan kommer inte att hjälpa dig med det. När vi ändå pratar om regler så var det ingen som följde dem, speciellt i dem senare åren som jag gick här. I nian kändes det som att lärarna gav endast R&Rs (som prickar i andra skolor) om det påverkade dem på något sett. Annars sket dem fullständigt i. Jag har varit med dussintals gånger där personer i min klass eller andra kommer in i omklädningsrummen och skapar en dimma med sina vapes och endast några gånger kommer en lärare in och sätter stopp för det. Som jag har påstått förut så har jag haft en okej erfarenhet av skolan. Men jag har märkt att det var oftast mycket värre för andra personer som hade "attitydproblem" när dem egentligen hade svårt för att intressera sig för skolan och kastade papper på läraren eller spelade porrfilmer i klassen för att driva med läraren. Visst gav det underhållning för den ruttnande klassen med överladdade hjärnor men läraren eller skolledningen sa att ungen var ett "special case" och behövde 3 pedagoger och en kurator som knappast brydde sig. Visst kunde läraren skicka ut eleven till en specialpedagog som tog ett samtal med hen men individen fortsatte med samma saker nästa dag eftersom pedagogerna kunde inte bry sig varför eleven inte kunde jobba utan att skolan ska se bra ut för föräldrarna så att dem kunde skriva positiva recensioner. En av dem största problemen var lärarna. De bra lärare som IES hade spenderat förmögenheter på de första åren slutade på skolan eftersom dem insåg att IES inte egentligen brydde sig så mycket om eleverna eller lärarna eftersom dem ville ha de dyrbara skattepengar som föräldrarna jobbar väldigt hårt för att betala medans ledningen för IES sitter och pillar sig i naveln med en silversked. Det ledde till att dem anställde inkompetenta lärare som kom direkt från universiteten (eller hade inte ens klarat av sin utbildning) som hade ingen vidare handledning eller erfarenhet och bröt ihop eftersom dem inte kunde hantera situationer som kan enkelt lösas utan att skrika på klassen att hens känslor blir skadade. Lärare är människor ja, dem får känna känslor. Men människor är intelligenta nog för att inse vilka problem dem har och planera hur dem ska lösa dem. Men lärarna kan inte göra det och lägger skulden på sin emotionella styrka. Om man har svårt med det så borde man utbilda sig mer inom det området eller inte söka att bli lärare. Vi hade några väldigt bra lärare som hade ett sätt att undervisa och hjälpa så att man kunde förstå. Men nu när jag har börjat gymnasiet (ett bra och kompetent gymnasium) så har jag gjort diagnoser. Jag ser nu att jag har blivit utsatt för en del betygsinflation och jag tror att jag har ett högre betyg än vad jag förtjänar. Det värsta för mig var special behandling. Jag har haft en språkstörning tidigt i livet och det påverkade mig ganska mycket speciellt i talet. Jag fick ingen information med det eller hjälp. Rättare sagt ingen hade NÄMNT om det förens jag gick i 8:an. 4 år tog det för att någon skulle bry sig nog att kontrollera om jag fortfarande hade svårigheter med mitt språk och då frågade dem bara en gång om jag behövde prata med pedagoger (som att det skulle hjälpa) och jag ville fråga mina föräldrar om det. Dem sa OK och kontaktade aldrig mig igen. Nu blandar jag ihop engelska och svenska ord dagligen och har svårt att konstruera meningar på svenska utan att säga engelska ord. Tack så mycket IES, ni gav inte mig möjligheten lära mig ett språk, ni nästan böt ut den. Jag vet ganska mycket engelska innan jag började IES eftersom jag spenderade mycket tid på internet och spel, osv. Men jag kan inte tänka mig hur det var för dem som inte kunde engelska. Än så är det inte mycket mer. Skolgården är liten och känns billigt. Ovanför så finns det bostäder som nästan endast är där för att erbjuda dem som jobbar där en gratis lägenhet eller liknande och när dem hade råd att köpa en ordentlig lägenhet inne i stan nära Europaskolan som är IES fast kompetenta och inte giriga så drog dem. I skolan så ser det ut som en deprimerande kontorsbyggnad med fula färger och kanske 6 bänkar totalt för 800 elever. Community Days och andra aktiviteter har extremt dålig struktur, lärarna kan inte anstränga sig för att hålla koll utan att låta väldigt dryg. Skolmaten hade vita klumpar i sig (snitzeln till exempel), var inte färdiglagat (hård pasta eller ris), och jag mådde dåligt många gånger efter jag hade ätit eller var på toa länge. Väldigt många läxor utan större mening. Många dryga lärare. Vissa var sköna men dem insåg att skolan var helt enkelt TRASH och drog, kan förstå dem och respekterar dem. Hade också hört historier och hade sett när lärarna var sexistiska, racistiska, dem favoritiserar och är misogynister. Det finns bättre alternativ i Stockholmsområdet. Skolan må vara 5 minuter från skolan som det var för mig men snälla, brösta den extra 15 min pendlingstiden för en bättre framtid. Om ni ser att jag har skrivit många grammatiska fel vet ni vart det kommer ifrån.

Hur många lärare har egentligen lärarlegitimation?