Internationella Engelska Skolan Järfälla

Denna skola har allt. Sexistiska lärare, dålig ledning och schema som får oss vilja hoppa av en klippa. Våra mentorer bryr sig inte om dig ifall det inte kommer in klagomål på eleven.

Vi har lärare som säger att vi borde begå självmord och vägrar lära ut. En annan ville att vi skulle gå ner i vikt, uppmanade oss att vara "nice and thin", tvingade oss gå in på en hemsida där vi skulle kolla kalorier och baserade vår vikt baserat på vad vi åt.

Vi har flera gånger gått till skolledningen angående för många prov, brist i undervisningen och oseriösa lärare. De låtsas att det är ett stort problem, men gör inget åt det. Helt meningslöst att ens kontakta dem.

skolan suger den funkar inte ens alla elever springer runt som djur lärarna suger kan inte sitt jobb de är som ett zoo jag vet inte var jag ska ta vägen, jag börja jobba här för jag inte hitta nåt annat men nu är de ända jag gör på friden är att gå på terapi efter skolan och leta nytt jobb. vet inte var alla dessa vildar kommer ifrån. helt usel

Denna skola är en väldigt annorlunda skola (inte på ett bra sätt). Lärarna förklara saker väldigt illa och ger knappast någon bra hjälp. Vissa av lärarna är sexistiska mot killar och ger bättre betyg till tjejer när vissa försöker mindre eller har gjort sämre av sig. Maten är så himla usel. Inte många elever äter ens maten.

Men den viktigaste nackdelen är all stress de lägger på eleverna. Elever (inklusive mig) kan knappast tänka på något annat. De tar bort vår frihet. Man hinner knappast göra något utanför skolan. Vi har haft upp mot 5 prov/inlämningar på en vecka. Helt absurt.

Om någon föräldrar läser detta, tänk inte ens tanken på att skicka era barn hit. De kommer hata er.

Blir så otroligt ledsen över den dramatiska förändringen som skett sedan jag slutade 9:an 2012. Jag tror inte att ni förstår hur bra skolan var då. Vi hade sån respekt för lärarna och lärarna respekterade oss. Vi kunde skratta, dela med oss utav våra djupaste hemligheter och vända oss till våra lärare när det behövdes. Skolan var fantastisk. God och mättande mat, givande lektioner och kompetenta lärare. Självklart var det disciplin och respekt. Men på ett sätt vi alla uppskattade. Lärare och elever. Vi grät floder när vi slutade 9an.

Nu på senare år har jag fått höra det ena och det andra om den här skolan och mitt hjärta går i bitar. VAD gick fel? HUR kunde det bli så fel? Vår älskade skola? Jag anser att alla involverade borde kontakta gamla elever för att komma ihåg hur skolan en gång var. Snälla. Ni måste bygga upp skolan till det den var.

Hemsk skola som behandlar sin elever på ett väldigt dåligt sätt, bla sexism. Tjejer favoriseras av kvinnliga lärare, får mer beröm och får oftast gå först. Maten är i princip oätbar och mängder med elever går hungriga under hela dagen. Många elever lider av depression pga skolan. Skolmiljön är tråkig och det finns inget annat att göra än att sitta på en bänk och stirra in i sin datorskärm. IES Järfälla är en väldigt överskattad skola och jag rekommenderar dig att ut ditt barn ur kön för det finns mycket bättre skolor i området.

skolan har förstört mig, maten är den sämsta jag har ätit och lärarna är sexistiska.
om ni lägger ert barn i detta skola kommer de för evigt att hata er.

Denna skola har några bra lärare, vissa lärare är väldigt partiska och sätter ut sina favoritelever de första dagarna. De lyssnar sedan blint på de eleverna. Förra rektorn gjorde lite konstiga val och skolan blev sämre för varje år. De har ny fått en ny rektor och skolan verkar gå åt rätt håll från vad jag har hört. Den är också väldigt sträng när det gäller betyg och förväntar sig väldigt mycket för toppbetyg. Mer än de flesta andra skolor.
De har också stränga ordningsregler. Den är också väldigt vinklad mot tjejer.

dålig gå ej här.
mina 3 år har varit de sämsta i mitt liv.

Jag hoppas att någon förälder ser min recension och tänker om.

Gick här från åk 6-9 och det var dom värsta åren i mitt liv. Jag är vuxen nu, så det säger mycket. Både jag och flera av mina vänner fick depression och ångest och behövde gå till BUP pga den enorma stressen dom utsätter eleverna för. Vid flera tillfällen fick hela klassen nog, och gick tillsammans till lärare och andra ansvariga för att uttrycka vårt missnöje men vi fick alltid som svar att det är helt enkelt så det är. Vid varje terminsavslut under hela vår skolgång delades pris ut till samma toppresterande elever, istället för att berömma dom elever som tyst kämpat sig till förbättring med oddsen mot dom. Skolan väljer aktivt att endast se dom få naturligt begåvade barnen och glömmer bort dom som gjort väldigt bra ifrån sig och gjort stora förbättringar trots t.ex diagnoser eller andra problem i livet.

Det fanns många trevliga lärare på skolan som försökte sitt bästa med att göra lektionerna roliga. Det fanns dock minst lika många otroligt otrevliga lärare som nästan mobbade vissa elever och alltid kom undan med det. Hade en lärare som när jag kom sent skrek på mig & och satt i tystnad och stirrade på mig för att jag skulle skämmas framför mina klasskamrater, samt hotade att ringa mina föräldrar när jag hämtat fel bok från skåpet. Han sa till en klasskamrat att han hatar hennes skratt, och till en annan att hon är dum. En annan lärare som vanligtvis var supersnäll, sa vid ett tillfälle när jag frågade när extramatten började att jag får komma men att jag kanske får en smäll. Han verkade upprörd, och det var inte ovanligt för lärare att ta ut sin frustration på oskyldiga elever. Detta var inte saker vi elever förde vidare då det var normaliserat i vår skolmiljö + vi visste att klagomål från oss inte tas på allvar ändå.

Jag gick varje vecka i minst 1 år och pratade med kuratorn och skolsköterskan. Ingen, varken kuratorn och sköterskan som jag hade nära kontakt med eller lärarna som såg hur tufft skolarbetet blev för mig, erbjöd mig hjälp. Kuratorn och sköterskan nämnde inte ens att det kan röra sig om depression/ångest och koncentrationssvårigheter till följd av det, och jag förstod ingenting i den åldern utan trodde att jag bara var dum. Dom tillät mig att tro det. När jag började inse att jag har problem som påverkar skolgången så vägrade skolan att göra små anpassningar för att underlätta för mig då jag "behövde en diagnos". Psykologerna som jag träffade senare sa att jag enligt lag hade rätt till stöd. Skolan som predikade höger och vänster att man ska prata med dom om man har problem, förminskade mig och sa att jag helt enkelt "skiter i skolan". Kuratorn kom till min lektion efter att jag hade gråtit i hennes rum i en timme och skällde ut mig för att jag hade missat min tidigare lektion. En gång så sa jag också till när en person öppet uttryckte sig rasistiskt, så som dom vill att vi ska göra. I slutändan fick jag större konsekvenser än den personen fick pga hur skolan valde att hantera det.

Vissa av ordningsreglerna är otroligt onödiga och skapar inte disciplinerade elever. Vi fick inte ha mat eller mobiler framme någon stans förutom i cafét. Det var väldigt svårt att få i sig något när vi bara hade 5 min mellan lektioner och riskerade att komma sent. Att ta elevers telefoner och behålla dom hela dagen tycker jag är respektlöst mot elevernas privatliv och ägodelar. Jag blev stoppad och utskälld en gång när jag var på väg hem med en energidricka och tvingades slänga den. Dom har inget att göra med vad elever gör utanför skoltid tycker jag. Tänk om dom brydde sig lika mycket om elevens välmående som dom gör om "ordning".

Jag har börjat universitetet nu, och jag hoppas att saker ändrats, men jag tvekar starkt på det. Allt detta grundar sig liksom i skolans besatthet med ordning och disciplin; därför tas ej elevens individuella behov på allvar, därför tillåts lärare bete sig hur som helst osv. Det är det som lockar in föräldrar, men jag kan säga att det bara är en fasad. Mina & mina vänners föräldrar trodde sällan på oss när vi berättade om våra erfarenheter som elever för att skolan är så oerhört duktiga på att prata och få föräldrarna att känna sig hörda och delaktiga i barnets skolgång. Upplevde inte att eleverna var lika viktiga.

Om en förälder läser detta; värna om ditt barns psykiska och emotionella välmående. Det är viktigare än ordning och disciplin. Denna skolan har inget avseende för att en lugn och förstående skolmiljö också kan skapa duktiga elever. Varför skulle barn i mellanstadieålder behöva härdas? De är barn och förtjänar att få utvecklas akademiskt i sin egen takt, med hänsyn till deras individuella behov. IESJ tror nog sig ha skapat massa toppresterande elever med sina metoder, men jag tycker att dom krossat minst lika många elevers självförtroenden. Jag började som en mycket ambitiös och smart 12 åring och slutade som en deprimerad 15 åring som inte längre orkade kämpa i skolan. Jag var så chockad när jag började gymnasiet och märkte att stressen var mindre och lärarna var mer tillmötesgående. Dom satte sig ner med mig och frågade vad jag behövde för att lyckas. Jag är så tacksam för det.

Jag älskar skolan och framförallt lärarna! De är väldigt roliga och mån om eleverna! De pratar även med dem utanför klassrummen och har så fantastiska vänner från denna skolan vill inte sluta!